behöver skriva av mig..

Det är nu det är skönt att ha en blogg när jag känner att jag bara vill skriva av mig, och skönt att det inte är så många som kikar in längre. Ingen som dömmer ingen som tycker jag är konstig. Skriver bara för mig själv sen kan ju omvärlden läsa om det är intressant.
 
Jag har ialf fått en känsla, en känsla som säger mig att jag börjar bli riktigt vuxen. Jag jobbar på och trivs med det med mina kollegor, mina vänner och min familj. Men det känns som att någonting fattas, jag har aldrig vart den typen som vill stadga sig eller ha en pojkvän. Jag har alltid haft svårt att ha ett "förhållande" tröttnar lätt och försöker så smidigt som möjligt bara komma ur det. Men iofs har jag aldrig haft ett bra förhållande har mer sårat mig själv med killar jag vet är dumma, som går bakom min rygg, är otrogna, bestämmer. Men på något sätt har jag accepterat det. För jag har trott att det har varit vad jag är värd, att det är så det ska vara.
 
Men på senare tid så har jag inte brytt mig om varken förhållande eller killar, har hänt att jag har träffat någon under en längre tid, men utvecklar inga känslor för personen för jag vill inte orkar inte. Men just nu känner jag att jag så innerligt vill träffa någon att dela min vardag med, gå ut och äta, gå på bio, resa you name it. Bygga en framtid, flytta i hop och så småningom skaffa barn, och nej jag menar inom de närmsta 3 åren. Men jag känner att jag är klar med det här gå ut o supa varje helg, vilket jag dock inte gör eftersom jag arbetar men hela grejen med det. Jag har hunnit med så mycket i mitt liv då jag redan började dricka, resa och festa närmasre 12 års ålder. så det känns som jag har gått igenom det mesta.
 
Känner mig starkare som människa, jag prioriterar det jag bryr mig om och dem som bryr sig om mig. Jag arbetar jag tar vara på mig själv vilket jag i princip aldrig har gjort. Har växt upp i problem och då menar jag inte familjeproblem utan jag själv har vart problemet. Polisanmälningar, rättegångar, slagsmål, hatad, vart dominant knappt haft vänner i bland. Från den lilla 14 åriga tjejen till den nästan 20 åriga tjejen jag är idag är det stor skillnad. Jag mår bra och jag trivs med min tillvaro, men vill så gärna dela den med någon. aja fånga dagen. på återseende!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback