klockan är åtta en lördagsmorgon och jag sitter vaken, varken bakis eller trött. snarare arg, ledsen, besviken  sårad. gjorde inget speciellt i går låg hemma kollade på tv och gick och la mig tidigt. Ska till mormor i dag har saknat henne, hon varinte alls bra i torsdags är så rädd att hon sa dö eller något. känner mig på nivå 0 helt slut ingenting är kul känner mig allmänt deprimerad. och den personen jag trodde skulle finnas här för mig allra mest tror att jg skulle må bättre av att gå ut och supa, och att hon dissar mig gentemot att bra umgås med sin föredetta bästa väninna som dissade henne flera gånger osv de gör ont faktiskt. sen svarar hon inte ens på sms, vänner ska man alltid finnas för hade min bästa vän mått så dåligt hade jag gjort allt för att hon sulle må bättre. men alla är inte som mig. men de som sårar mig mest är att hon vet exakt att jag är på 0 at jag är deprimerad att min mormor svävar mellan liv och död ändå så kunde hon inte svara på sms, för ja var otrevlig och skrev hejdå alltså och vemfan bryr sig. hon kan gå till sin föredetta väninna så får hon va med om samma sak igen för ja tänker inte låta någon göra så mot mig ialf. nä känns som om jag kommer börja gråtanu. blääää


Jag älskar dig mormor, du e bäst!