:/

Trodde aldrig jag skulle erkänna det här för mig själv, men jag saknar Jonathan så det gör ont. Jag hade behövt hålla hans hand i tisdag de var ju en del av honom också. Jag behöver honom just precis nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback