Hemååh
22:00:59I bland förstår jag mig inte på mig själv, jag är så jävla dum. Jag tillåter mig sjäv att tycka om någon som sårar mig för det mesta, men det är det där lilla extra. När han verkligen är hur snäll, gullig som helst som får mig att falla tillbaka. Hur mpnga gånger jag än suttit och grråtit i min ensamhet är det den killen jag vill ha och vara med trust me. Det var länge sen jag såg hans ansikte men det känns som om det vore i går hans leende som fick mig att smälta, rodna inte visste vad jag skulle säga bara första gången jag såg honom. Hans skratt är underbart det får mig att skratta att le att känna något. Jag är fast i en fälla och har ingen aning om hur man kommer ut ur den, även om jag mest blir sårad så är det värt det. För det är dom där småsakerna som får mig att le länge som sitter kvar ...
Kommentarer
Trackback
