irriterad

jag har igenom hela mitt liv klarat mig jävligt bra själv. men nu känns det som att någon måste finnas vid mig hela tiden att jag måste få någon slags bekräftelse. Jag vet inte värför men jag vet personen som orsakat mig så mycket smärta. Ord som personen kanske inte ens tänkt på kan såra så mycket. Jag är stark men jag blev svag. jag känner mig tom finner inga ord heller. Jag vill hitta på något nytt jag vill resa till London o träffa min baby, Jag vill bosätta mig i ett hus där med honom. Som han sa jag ska köpa ett hus till dig o vi ska skaffa barn o ja ska göra allt för dig. Jag vill ha honom här nu så mycket. Jag pratar mycket om honom men vi får aldrig tid att ses, men att sakna någon är skönt. Jag skulle vänta på personen jag ville vara med i en evighet. Då & då får jag världens sötaste sms o samtal det är värt saknaden o allt kommer vara värt väntan när vi ses igen för då ska jag hoppa på honom o pussa på honom hålla om honom. Jag har ingen aning om vart vi står precis men han är min baby. detta inlägg handlade om två helt olika saker, men det är typiskt mig jag har så mycket tankar på samma gång. Nu ska jag sova men först skicka ett sms till min bebis. Godnatt bloggen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback