Om ungefär 3 timmar avlivas min storkatt. Det är så mycket blandade känslor , ja gråter inte men jag känner att dety svider bakom ögonen. Jag och kasper har vart med om mycket han är 16 år jag fick honom i present när jag fyllde 1 år så han har vart med mig hela livet. Han har vart med varje födelsedag, varje julafton, varje nyår, påsk, ja allt. Han har vart med oss och tältat han är så cool. Jag gick med han i barnvagnen när jag var liten han har aldrig rivit mig ja kunde bära på honom upponer. Men jag måste nog inse att han är förgammal nu han morrar åt oss han orkar inte hoppa han har ont i ryggen för drygt 2 år sen b lev han överkörd av en buss han klarade sig han har klarat så mycket. Jag är arg på mamma att hon gör såhär men samtidigt lättad han mår ju inte alls bra. Det känns tungt att i dag är det sista gången jag får se honom. Nu börjar tårarna rinna när jag skriver och tänker på hur jävla mycket den här katten betyder för mig. Men han får det bra, han kmr somna in och inte må dåligt längre. Den här katten har funnits under hela min uppväxt och ja är glad för att jag har haft honom. Han kommer vila i frid. jag älskar honom så mkt! usch vad hemskt det är.