jag har så otroligt bra vänner, vänner som lyssnar, vänner som alltid ställer upp, vänner som försvarar, vänner som erbjuder sig att man kan sova hos de när någon hänt vänner som gör allt för en. men ja är ändå så rädd, rädd att förlora något som betyder så mycket för mig, ja vet inte hur jag skulle kunna hantera det, hur jag skulle må. För jag kan verkligen inte tänka mig att leva utan mina vänner, ja skulle på något sätt ha så ont i kroppen. Jag e rädd att vi kommer splittras jag är rädd att vi bara tappar kontaken ja är rädd för allt. Det är mina vänner som fått mig att stå på benen, som fått mig att inse vem jag är, det är dom jag har kul med det är dom ja berättar allt för. men det känns ändå som jag sätter min vänskap på en tunn tråd, allt jag säger/sagt hur taskig jag har vart . ja e så jävla rädd ja vill inte ha några andra bästa vänner hit o dit. men någon gång måste man ju klara sig själv, jobba ja o mina vänner kanske inte alls gillar samma saker när vi blir äldre någon kanske flyttar utomland någon kanske flyttar ut på landet , men de känns inte så de känns som att vi ska hålla i hop föralltid. ja e bara så rädd.