hade tänkt att berätta lite om mig själv faktist!

Jag heter Irma söderqvist, är 162 cm och bor i farsta. min Mami heter Maria och min pappa Göran, jag har två äldre bröder Micke och jacob så har jag två systrar en lillasyster som heter julia och en äldre som heter kim. Jag har husdjur också en hund som heter Filip och två katter en som heter simba och en som heter Kasper. Jag växte upp i bagarmossen med Min mami för pappa ochmamma flyttade ifrån varandra när jag var ungefär 6 månader, jag gick på ett dagis som hette solklimpen tror jag och mina bästa vänner där hette Filip, sofie. när jag avr ungefär 3 år så träffade min mamma en kille som hette christer dom flyttade ihop och fick min lillasyster Julia, vi bodde då i vidja dom skillde sig efter 5 år och vi flyttade till Farsta. Jag har simmat i nästan hela mitt liv det började med att ja skulel börja simma i en sån där minibassäng som man kunde stå i och då var jag ungefär 3 år och då sa jag till mamma men jag vill simma i den stora bassängen men det fick jag ju inte så när jag fyllde ungefär fem år så fick jag börja simma där, jag simmade då i medborgarplatsen när jag var ungefär åtta år  började jag simma i farsta hos neptun och den gruppen hette D-gruppen när jag var nio år hade dom uttagning till c- gruppen som är två grupper närmare att kanske få simma i OS, jag fick komma till d gruppen och började simma i erikdalsbadet 5 gånger i veckan vi tränade 2 timmar varje dag och hade tävlingar varannan helg, jag älskade att simma jag älskade att hoppa i vattnet och simma 2 timmar och bara njuta göra vändningar simma långa sträckor simma korta och snabba, bara vara i vattnet helt enkelt. ja var rankad som den 15 bästaste simmaren i min  ålder, jag fick simma lagkapper med dom äldre, vi åkte till åland var på läger, ja var helt enkelt riktigt duktig. när jag var ungefär 11 eller 12 år började jag strunta i att gå på träningarna och tillslut slutade jag, vilket jag ångrar rejält mycket jag kanske hade fått simma i OS i år om jag hade fortsatt. jag är besviken på mig själv, jag är besviken på mamma pappa och mina bröder som inte satte sig ner och verkligen pratade ut med mig om det verkligen var så att jag ville sluta, men gjort är gjort och jag komemr alddrg att få den chansen igen, även fast jag fortfarande är riktigt duktuig på att simma så är jag för gammal för att börja nu och träna upp mig och så det tar ju ett tag! ialf min absolut bästa vän heter Sandra hon bor också här i farsta, sen har vi michelle en riktigt nära vän också som bor i farsta Och johanna som bor i björkhagen. nu orkar jag inte skriva mer det var allt för mig PUSS!